Fikon

Soultana Maria Valamoti

Fikon är söta oavsett hur de bearbetas och har konsumerats av människor runt Medelhavet sedan förhistorisk tid. I Grekland har man hittat lämningar av fikon i neolitiska bosättningar (sjunde till fjärde årtusendet f.Kr) i både fragmenterad och hel form, lagrade för framtida konsumtion. Till exempel hittades dussintals hela fikon lagrade i ett hål i den neolitiska byn Kyparissia, Vasilika, som dateras till femte årtusendet f.Kr. Fikon fortsatte att vara en viktig gröda under bronsåldern, och det finns fascinerande referenser till samodling av fikon och vindruvor på Linear B-tavlor. Fikon verkar också ha getts som ransoner till de människor som arbetade i de mykenska palatsen. Samtidigt erbjöds fikon under gemensamma måltider och som en del av religiösa ritualer. Tavlorna dokumenterar även stora mängder fikon, vilket utgör bevis på systematisk odling och produktion. Det antas att fikon har använts för att söta förhistoriska viner.

Homeros nämner i Odysséen (700-talet f.Kr.) de fruktträdgårdar som tillhörde kung Alkinoos och kung Laertes, Odysseus far, var fulla av fikon-, oliv-, granatäpple- och äppelträd såväl som vinrankor. Homeros berättar faktiskt att Odysseus som barn fick fruktbärande träd, däribland ett fikonträd, från sin far. Fikon nämns också i verserna av poeten Archilochos från 600-talet f.Kr. I en av sina dikter målar han upp en bild av ett fikonträd som växer på stenig mark, vars frukter äts upp av kråkor.

I en tid då socker var okänt och sötningsmedel som honung var lyxprodukter hade fikon en framträdande plats i matlagningen. Antika grekiska författare har skrivit mycket om deras slående smak. Homeros, som skrev på 700-talet f.Kr., beskriver fikon som glykerai, en hänvisning till deras sötma. Poeten Xenofanes (600-talet f.Kr.) jämför fikonets sötma med honungens, och menar att om gudarna inte hade skänkt människan honung, skulle fikonen ha tagit dess plats. De komiska poeterna från 300- och 200-talen f.Kr. nämner regelbundet fikon bland andra livsmedel. Hänvisningar till fruktens näringsvärde kan hittas i ännu tidigare texter som ett fragment från den jambiske poeten Ananius (500-talet f.Kr.), där han noterar att om man skulle försegla tre personer i ett rum fyllt med guld och fikon, skulle man inse hur värdefulla var och en av dessa saker var. Texterna visar tydligt att fikon fanns i en mängd olika storlekar. De mer blygsamma storlekarna var tillgängliga för alla och betraktades som en fattigmansfrukt, vilket kan ses hos författaren Hipponax från 500-talet f.Kr.

Bild : Fikon som mognar på trädet under den heta sommarsolen, i en fruktträdgård i Mikrá Mantíneia, Messenien, augusti 2016. Fotografi av S.M. Valamoti