Torkade fikon

Soultana Maria Valamoti

Fikon är potentiellt en av de tidigaste arterna av fruktbärande träd som har domesticerats av människan. Förhistoriska folk drogs till deras söta frukt, i en tid då sötma var en sällsynthet. I Grekland har lämningar av fikon upptäckts i arkeologiska utgrävningar av bosättningar från både den neolitiska perioden (sjunde till fjärde årtusendet f.Kr.) och bronsåldern (fjärde till andra årtusendet f.Kr.). De tidigaste skriftliga uppgifterna på grekiska, Linear B-tavlorna, på vilka mykenerna förde räkenskaper över in- och utflöden av varor till sina palats, indikerar att fikon ansågs vara en viktig ”ranson”, som gas till människor som arbetade på palatsen, samtidigt som de också spelade en framträdande roll vid gemensamma måltider och religiösa ceremonier. Greklands förhistoriska jordbrukssamhällen insåg att fikon var en viktig näringskälla och torkade och lagrade dem troligen för att säkerställa tillgången året runt. Det är trots allt värt att notera att färska fikon förstördes ganska snabbt på den tiden med tanke på de begränsade kylmöjligheterna.

Torkade fikon kallas i antika grekiska texter för ischas. I texter av Sofokles (400–300 f.Kr.) och Aristofanes (300–200 f.Kr.) finns beskrivningar av loft fyllda med torkade fikon, ett tecken på välstånd. I en annan passage beskrivs torkade fikon som ännu sötare än honung. Attika var tydligen känt för sina torkade fikon, enligt referenser i verket Deipnosophistae av Athenaios (100–200 e.Kr.), medan poeten Hermippus (400-talet f.Kr.) beskriver de lokala torkade fikonen från Rhodos som himmelska och mycket njutbara. Den komiske poeten Amphis (300-talet f.Kr.) hänvisar specifikt till fikon från ön Kimolos. Ferekrates (400-talet f.Kr.) nämner både rostade fikon och torkade svarta fikon. I medicinska texter, som Hippokrates samlade verk och Dioskorides verk, listas ofta torkade fikon bland andra ingredienser i farmaceutiska formler.

Aristofanes nämner också ofta fikon i sina verk, både i vardagliga och religiösa sammanhang. I Getingarna förekommer ett litet barn som utan framgång ber sin far om en handfull torkade fikon som en sötsak. I Lysistrate beskriver han hur en ung flicka som arbetade vid Artemis helgedom i Brauron höll i en korg med torkade fikon. I lustspelet Plutos nämner Aristofanes en präst som tog torkade fikon från ett bord täckt med rituella offergåvor, medan Diphilus i ett fragment noterar att torkade fikon ofta ingick bland offergåvor till gudarna. Torkade fikon har vidare en framträdande roll under festivalen Thesmoforia, enligt inskriptioner som upptäckts i Holargos och Elefsina, i en sedvänja som påminner om mykenarnas rituella användning av frukten.

Söta, torkade fikon fortsätter att produceras över hela Grekland, vilket för vidare en tradition som har överlevt i årtusenden.

Bild 2. Torkade fikon från Kalamata i olika varianter (torkade hela fikon, halverade fikon fyllda med mandlar), augusti 2021. Fotografi av S.M. Valamoti