Kostas Kapetanakis, grundare och VD för en grekisk kedja med kaféer och restauranger

Det finns ett sätt för Grekland att bli en global gastronomisk referenspunkt. Vi behöver bara föra samman grekisk tradition med kreativitet. Vi behöver skapa nya koncept som framhäver grekiska produkter med hjälp av innovativa street food-recept.

När det gäller att utöka den internationella räckvidden för grekisk gastronomi borde vi lära oss att använda produkter från små grekiska producenter, allt från thrakiska kavourmas och kasseri från Xanthi till kretensiskt staka-smör och mastix från Chios, för att stärka den lokala ekonomin och visa upp hur unikt det grekiska köket är utomlands.

Vi behöver koppla den grekiska gastronomin till turismen. Grekisk turism ger internationella besökare en modern gastronomisk upplevelse, med fokus på hög kvalitet och autentiska smaker. På så sätt ger vi besökare en verklig känsla av grekisk gästfrihet via köket, där vi kopplar samman mat med upplevelsen av den grekiska sommaren. Grekisk gastronomi tål att jämföras på internationella marknader. Den erbjuder autentiska smaker som anpassats efter en global publik.

Lösningen är att marknadsföra grekisk gastronomi internationellt. Vid National Geographic Street Food Festival i London, presenterades till exempel Thessalonikis kök med hjälp av lokala grekiska ingredienser i en fullsatt amfiteater. Publiken fick möjlighet att upptäcka smakerna som inspirerats av Norra Greklands rika kulinariska tradition, med en modern twist som var i linje med globala street food-trender. Det entusiastiska mottagandet från både publiken och matkritiker betonade de autentiska smakerna och stärkte Thessalonikis varumärke som en gastronomisk ambassadör för Grekland. Det är filosofin ”Ät lokalt, tänk globalt”.

Vi måste bygga vidare på kvaliteten, innovationen och den djupa kopplingen till grekiska agrikulturella mattraditioner, fortsätta att marknadsföra Grekland globalt och bevisa att det grekiska köket kan vara modernt, kreativt och globalt konkurrenskraftigt.

De åsikter som uttrycks i den här artikeln är författarens personliga åsikter och utgör inte Ministeriet för rural utveckling och livsmedels åsikter.