Vitlök

Soultana-Maria Valamoti

Vitlök har använts i och runt Medelhavet sedan antiken, även om direkta arkeologiska fynd, som vitlöksklyftor eller hela vitlökar, är ganska sällsynta med tanke på hur osannolikt det är att de bevaras över tid. Trots svårigheterna att hitta och identifiera vitlök har fynd av vitlök upptäckts i utgrävningar från förhistorisk tid och särskilt från bronsåldern. Arkeologiska utgrävningar vid Tsougkiza, en förhistorisk bosättning nära Nemea, avslöjade 21 förkolnade vitlöksklyftor daterade till omkring 1500 f.Kr., i sen bronsålder. Tre vitlöksklyftor som upptäcktes i ett kärl i Akrotiri, Santorini, dateras till en något tidigare period. Förkolnad vitlök har också hittats i gravar från 300-talet f.Kr. på Thasos, möjligen som gravgåva eftersom man trodde att växten skyddade mot faror.

Bild 1. En hel vitlök och vitlöksklyftor, marknaden i Kalamata, augusti 2025. Fotografi av S.M. Valamoti.

Språklig analys tyder på att vitlöken introducerades i Grekland från öst. De antika grekiska termerna för vitlök, ”skordon” och oftare ”skorodon”, är i princip identiska med den moderna grekiska termen. Dessa två ord förekommer i historiska texter från 400-talet f.Kr. och framåt. Samtidigt användes dock även orden aglis och gelgis, som betyder ”hel vitlök” respektive ”vitlöksklyftor”. Dessa ord anses ha akkadisk härkomst och utgör rester av forntida termer från ett språkligt stratum av forntida grekiska som ännu inte har identifierats. Akkadiskan var lingua franca för administration och internationella relationer i Främre Orienten från 1500 till 500 f.Kr., vilket ger ytterligare trovärdighet åt teorin om att orden aglis och gelgis introducerades i Grekland och det bredare Egeiska havet från öster. Baserat på arkeobotaniska data kan vi anta att vitlök först introducerades i Grekland under det andra årtusendet f.Kr. genom det nätverk av kontakter och handelsutbyten som förband Grekland och Egeiska havet med civilisationerna i östra Medelhavet, Mindre Asien och Mellanöstern under bronsåldern, särskilt den mykenska perioden.

Det finns verkligen ingen brist på hänvisningar till vitlök i antikens grekiska litteratur. Ordet för vitlök förekommer redan på 400-talet i ett textstycke från Sofokles, och även Herodotos nämner växten ofta. Hänvisningar till vitlök finns också i tekniska avhandlingar som ger information om växtens egenskaper och odling, som i Peri fyton historia och i De Causis Plantarum av Theofrastos (300–200 f.Kr.). Utöver dessa referenser utgjorde vitlöken en favorit i den antika komedin, särskilt i Aristofanes verk (400–300 f.Kr.). Dessa omnämnanden av vitlök i komisk poesi visar på växtens status som ett vanligt och omtyckt födoämne, tillgängligt även för de lägre sociala skikten. Vitlöken har också en framträdande roll i antikens medicinska texter och beskrivs ofta som antingen idealisk för behandling av vissa sjukdomar eller skadlig för behandling av andra. Anmärkningsvärda exempel omfattar referenser i Hippokrates samlade verk (400–300 f.Kr.), De materia medica av Dioskorides (första århundradet e.Kr.) och Galenos verk (100-talet e.Kr.).

I modern tid fortsätter vitlöken att odlas över hela Grekland där lokala jordbruksentreprenörer producerar och marknadsför regionala sorter, som bland annat vitlök från regionerna Nea Vyssa, Thrakien, Platykampos (i Thessalien) samt staden Tripoli. Vitlöken har också en framträdande roll i många recept och innehar dessutom huvudrollen i skordalia – en delikatess som avnjuts över hela Grekland.