Säsongsbundenhet, näringsvariation och Medelhavskost

Säsongsbundenhet och näringsvariation är grundläggande inslag i den traditionella grekiska Medelhavskosten.

Förr i tiden medförde de begränsade teknikerna för livsmedelskonservering, liksom svårigheten att transportera varor, att Greklands invånare livnärde sig på vad som fanns till hands under respektive årstid. Avsaknaden av avancerade metoder för konservering/lagring av livsmedel och de begränsade möjligheterna att transportera produkter innebar att de grekiska samhällena förlitade sig på färska och lokala produkter, som de kunde odla eller införskaffa i trakten.

Det betydde att de på sommaren, till exempel, konsumerade frukter och grönsaker som var i säsong, såsom tomater, gurka, auberginer, zucchini, persikor, vattenmelon osv. Valet av livsmedel efter säsong har även gjort avtryck i de klassiska grekiska recepten, som också följer en säsongsbundenhet. Till exempel spelade grekisk bondsallad, fyllda tomater och paprikor samt aubergineröra – rätter som framhäver sommarens livsmedel – huvudrollen i grekernas kosthållning under sommaren, vilket de också fortfarande gör. Dessa recept utnyttjade de färska ingredienser som fanns till hands maximalt.

Valet av livsmedel utifrån deras säsong garanterar att de har bästa möjliga smak och kvalitet. De säsongsbundna livsmedlen skördas vanligen när de har nått full mognad, vilket skänker dem bättre smak och högre näringsvärde (det vill säga innehåll av näringsämnen).

Valet av lokala och färska produkter stärkte dessutom den lokala ekonomin och bidrog till miljömässiga hållbarhet. Användningen av lokala produkter efter säsong minskar behovet av att transportera livsmedel över långa avstånd, vilket bidrar till minskade utsläppen av koldioxid (CO₂) och andra växthusgaser som orsakas av transportmedlen.

Därutöver skänker den traditionella grekiska kostens säsongsbundenhet variation till kosten och förhindrar att den blir enformig. Detta är särskilt viktigt, eftersom våra behov av näringsämnen skiljer sig alltefter årstiden. Till exempel har sommarens frukter och grönsaker, såsom vattenmelon, honungsmelon och gurka, högre vattenhalt, vilket bidrar till att tillgodose våra ökade behov av vätska under de varma sommarmånaderna. På motsvarande sätt är citrusfrukterna, som vi stöter på under vintern, till exempel apelsin och mandarin, rika på vitamin C, som bidrar till att stärka vårt immunförsvar och ger bättre skydd mot säsongsvirus.

Sammanfattnings har införlivandet av säsongsbundna livsmedel i vår kost och den därav följande näringsvariation som det medför, vilken främjas av den grekiska Medelhavskosten, många fördelar. Denna modell bidrar till att förbättra kostvanorna och understöder de lokala producenterna och de lokala marknaderna, samtidigt som den har liten miljöpåverkan, vilket främjar såväl vår egen hälsa som vår planets hälsa.