Fisk och skaldjur – mollusker

Soultana-Maria Valamoti, Professor, School of History and Archaeology, Aristotle University of Thessaloniki

Havet har varit i centrum för livet i Grekland ända sedan förhistorisk tid. Vattnet har möjliggjort kommunikation, transport och utbyte av både varor och idéer. I vattnen lever dessutom en förbluffande mångfald av ätbara arter. Arkeologer har hittat kvarlevor av fisk och mollusker vid arkeologiska utgrävningar över hela det maritima Grekland samt på några platser inåt landet. Det är bevis på att havet var en stor källa till mat för de förhistoriska befolkningar som levde i och runt Egeiska havet. En samling med mollusker inklusive havssnäckor (Cerithium vulgatum) påträffades vid Franchthi, en mesolitisk utgrävning. Ytterligare fynd har påträffats från den neolitiska eran, från 7:e årtusendet f.Kr. och senare perioder. De förhistoriska populationerna i Argolis fortsatte att skörda mollusker även efter att de övergått till jordbruk under den neolitiska eran. Betydande samlingar av fisk och skaldjur har påträffats i bosättningar som daterats till den neolitiska eran (7:e–4:e årtusendet f.Kr.), och det verkar som att både skaldjur och sötvattensfisk konsumerades under hela bronsåldern (4:e–2:a årtusendet f.Kr) och ända in i historisk tid. Förhistoriska utgrävningar innehåller ofta täta ansamlingar av marina skaldjur från stranden, däribland hjärtmusslor (Cerastoderma edulis), musslor, taggiga ostron (Spondylus gaederopus), rakbladsmusslor, pinnmusslor, pilgrimsmusslor, skålsnäckor, sjöborrar och många fler.

Arkeologisk forskning och särskilda zooarkeologiska studier har visat att skaldjur även konsumerades under hela den historiska perioden i Grekland, från 1:a årtusendet f.Kr och framåt. Mollusker som åts under den neolitiska eran och bronsåldern, som havssnäckor, skålsnäckor, pinnmusslor osv. fortsatte även att skördas senare, något som kan ses av arkeologiska fynd vid Poseidons tempel i Kalaureia, Poros.

Utöver det arkeologiska beviset så bekräftas även en utbredd konsumtion av mollusker av litterära källor. De olika arterna av skaldjur var kända under en rad olika namn i antiken. Galen (2:a århundradet e.Kr), särskiljer i sitt verk De alimentorum facultatibus ostron från alla andra skaldjur på grund av deras mjuka kött, som gör att de kan ätas råa, och att även om de kanske inte är så näringsrika så är de snälla mot magen. Å andra sidan noterar han att τὰ σμικρὰ χημία (små musslor) och καὶ οἱ σωλῆνες καὶ οἱ σφόνδυλοι καὶ αἱ πορφύραι καὶ οἱ κήρυκες (en typ havssnäcka) har ett hårt kött, och endast är ätbara när de har kokats. De är näringsrika men något svårsmälta.

Man har ätit mollusker i Grekland i minst 10 000 år, ett verkligt imponerande tidsspann. Några av dessa, som pennmusslor, musslor och rakbladsmusslor har exakt samma namn på modern grekiska och anses som delikatesser även idag. Även om dessa skaldjur inte alltid finns tillgängliga på marknaden så hittar du dem ofta i kokböcker med lokala recept, eller i sällsynta samlingar av familjerecept, som pennmusslor med chavara (vilda musslor) från Lefkada, skålmusslor plaki och kalognomes (en typ av mussla) med ditalini från Lemnos, rödmunnade sniglar och skålmusslor med grönkål eller grillade skålmusslor och sniglar från Volos, musslor från Thessalien och Makedonien, särskilt runt Thermaikos-bukten där de även skördas i Halkidiki.

Bibliografi

En del av ovanstående information hämtades från följande dokument:

Dalby, A.E. W. 1996. Siren Feasts: A History of Food and Gastronomy in Greece

Mylona, Dimitra (2007) Fish-eating in Greece from the fifth century B.C. to the seventh century A.D. : a story of impoverished fisherman or luxurious fish banquets? University of Southampton, Doktorsavhandling.

Βεροπουλίδου Ρένα 2014. Όψεις της διατροφής και του υλικού πολιτισμού της Νεολιθικής και της Εποχής Χαλκού στην κεντρική Μακεδονία. Μια οστρεοαρχαιολογική προσέγγιση (Aspects of Neolithic and Bronze Age diet and material culture in central Macedonia: the evidence from shell analyses). I volymen E. Stefani, N. Merousis, A. Dimoula (eds), Ett århundrade av forskning om förhistoriska Makedonien. Protokoll från internationella konferenser. Thessalonikis arkeologiska museum, 22–24 november 2012

och

Theodoropoulou, T. (2023). Same sea, different catches. Exploring ecological variations vs. Human choices in prehistoric Mediterranean: The Aegean case. PALEO. Revue d’archéologie préhistorique, (Hors-série), 176-194.