Vinets roll i klosterkosten

Vinets betydelse i klosterlivet är lätt att förstå eftersom orden ”vin” och ”vinstock” ofta nämns i religiösa liknelser och de heliga skrifterna.

Vin spelar en viktig och mångfacetterad roll i klosterkosten – både ur ett teologiskt, kostmässigt och socialt perspektiv.

Mer specifikt symboliserar ”nama”, eller ”anama” som det kallas, Kristi blod och offer och utgör en integrerad del av nattvarden. Det är sött och rött och framställs vanligtvis av utvalda svarta druvor enligt en särskild metod. Vin används i olika riter i den ortodoxa kyrkan, som vid giftermål, och förstärker ännu mer dess andliga natur.

Faktum är att vin har varit en bas i medelhavsdieten sedan antiken. Den athonitiska och allmänna klosterkosten har mycket gemensamt med medelhavsdieten, om än med ett antal avvikelser. Athonitmunkar är vanligtvis pescatarianer och äter fastemat utan olivolja mellan 150 till 180 dagar om året. När de bryter fastan äter de oftast fisk, mejeriprodukter och ägg.

Munkarna betraktar vinet som en gudomlig gåva som bör intas med vördnad och måttlighet. Av den anledningen dricker de vin på icke fastande dagar såväl som vid högtidsmåltider. Samma begränsning gäller för besökare till klostren.

Men i klostren på berget Athos intas vin enligt en specifik ritual som munkarna utför än i dag. De sätter sig vid bordet och abboten ringer i en liten klocka för att välsigna maten och drycken och för att signalera att måltiden snart kommer att inledas. Kort därefter betyder den andra ringningen att munkarna och deras gäster kan börja dricka. Den tredje ringningen sker för att markera slutet på måltiden. Måltiderna på klostren varar mellan 20 minuter och en halvtimme för att de inte ska utgöra för mycket av en distraktion för munkarna.

Odling och konsumtion av vin har alltid intagit en framträdande plats i klosterlivet. Vinproduktionen på klostren har bevarat sina traditionella metoder genom århundradena. Faktum är att många kloster har förbättrat kvaliteten på sina viner avsevärt de senaste åren, som ger avundsvärda och mycket eftertraktade årgångar.

Vinet tillhör skapelsen, och som Davids Psalm säger, ”vin […] gläder människans hjärta.” Det är alltså inte konstigt att vinet har sitt eget skyddshelgon i den grekisk-ortodoxa kyrkan: Agios Tryphonas, vinodlarnas beskyddare, som firas den 1 februari i början av beskärningssäsongen, den viktigaste säsongen vid vinframställning.