Bild 1. Kornplantor vid de experimentella AEGILOPS-odlingarna, Kato Lechonia, Pelion, sommaren 2014. Fotografi av S.M. Valamoti, fr\u00e5n boken Valamoti, S.M, Fyntikoglou V., Symponis, K. 2022. Food Crops in Ancient Greek Cuisine. Thessaloniki, University Studio Press.<\/p>\n\n\n\n
Soultana-Maria Valamoti, Professor, School of History and Archaeology, Aristotle University of Thessaloniki<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n Korn var ett av de f\u00f6rsta spannm\u00e5len som odlades av de f\u00f6rsta b\u00f6nderna och har d\u00e4rf\u00f6r varit ett baslivsmedel i den \u00f6stra Medelhavsdieten i \u00e5rtusenden. Det \u00e4r av denna anledning, enligt antik grekisk litteratur, som kornfr\u00f6n, vare sig de var krossade eller hela, utgjorde n\u00e5gra av de tidigaste offerg\u00e5vorna till gudarna. Denna sed finns omn\u00e4mnd i m\u00e5nga antika texter, med framtr\u00e4dande exempel i Homeros Odyss\u00e9en<\/em> (700-talet f.Kr.), Aristofanes Freden<\/em> (400\u2013300-talen f.Kr.), Theofrastos Om fromhet <\/em>(300\u2013200-talen f.Kr.) och Herodotos Historia<\/em> (400-talet f.Kr.). Korn odlades i det f\u00f6rhistoriska Grekland sedan den tidiga neolitiska perioden, medan fynd fr\u00e5n mesolitiska lager i Franchthi-grottan har gett upphov till hypoteser om domesticeringen av spannm\u00e5let i och omkring Egeiska havet. Korn f\u00f6rekommer ofta p\u00e5 arkeologiska fyndplatser fr\u00e5n den neolitiska eran och brons\u00e5ldern. Fynd fr\u00e5n det sena 2000-talet f.Kr tyder till och med p\u00e5 att det anv\u00e4ndes f\u00f6r att framst\u00e4lla en form av \u00f6l.<\/p>\n\n\n\n De gamla grekerna konsumerade korn p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt, alltifr\u00e5n bakverk till soppor. En s\u00e4rskilt framtr\u00e4dande r\u00e4tt tillagad av korn var k\u00e4nd som \u03bc\u03ac\u03b6\u03b1<\/em>. Ordet i sig antyder kn\u00e5dning, eftersom det h\u00e4rstammar fr\u00e5n verbet \u03bc\u03ac\u03c3\u03c3\u03c9<\/em>, som betyder att kn\u00e5da. Det f\u00f6rekommer f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Hesiodos epos Verk och dagar<\/em> (700\u2013600-talen f.Kr.), d\u00e4r det n\u00e4mns en maza kn\u00e5dad med mj\u00f6lk (\u03bc\u03ac\u03b6\u03b1 \u03b1\u03bc\u03bf\u03bb\u03b3\u03b1\u03af\u03b7<\/em>). En vers av Arkilokos bevarar en h\u00e4nvisning till en hoplit som spetsade en bit maza med sitt spjut (600-talet f.Kr.).<\/p>\n\n\n\n S\u00e5, vad var egentligen denna antika grekiska maza? Detta livsmedel blev s\u00e5 starkt f\u00f6rknippat med grekerna att romarna \u00e5rhundraden senare s\u00e5g ner p\u00e5 det, och tog avst\u00e5nd fr\u00e5n sina medelhavsgrannar som konsumerade det. Forntida texter skiljer mellan maza<\/em> av korn och br\u00f6d av vete, n\u00e5got som ocks\u00e5 \u00e4r fallet i Hippokrates verk (400\u2013300-talen f.Kr.), \u00e4ven om b\u00e5da produkterna framst\u00e4lls genom att blanda krossat spannm\u00e5l och vatten. Enkelt uttryckt framst\u00e4lldes maza av malt korn blandat med en v\u00e4tska, som vatten, mj\u00f6lk, honung eller vin. I Aristofanes lustverk Plutus<\/em> (400\u2013300-talen f.Kr.) finns det h\u00e4nvisningar till maza gjord av vin, vatten och olja. Maza i hans pj\u00e4s Molnen<\/em> beskrivs d\u00e4remot som gjord av malt korn och honung. Enligt Herodotos (400-talet f.Kr.) offrade atenarna varje m\u00e5nad honungsmaza till Akropolis ormv\u00e4ktare och l\u00e4mnade offren vid helgedomen d\u00e4r denne bodde. Det finns m\u00e5nga h\u00e4nvisningar till, och beskrivningar av, maza i Hippokrates samlade verk (400\u2013300-talen f.Kr.) som ger en bild av de otaliga s\u00e4tt som den kunde konsumeras p\u00e5: torkad, v\u00e5t, klibbig, bakad, mald, luftig eller mjuk. Maza f\u00f6rekommer ocks\u00e5 ofta i antikens komedier, och \u00e4r ytterligare ett tecken p\u00e5 dess utbredda konsumtion i antikens Grekland.<\/p>\n\n\n\n Maza fr\u00e5n antikens Grekland har inga direkta motsvarigheter i det moderna grekiska k\u00f6ket: den kanske n\u00e4rmaste moderna motsvarigheten \u00e4r den tibetanska tsampa<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Bild 1. Kornplantor vid de experimentella AEGILOPS-odlingarna, Kato Lechonia, Pelion, sommaren 2014. Fotografi av S.M. Valamoti, fr\u00e5n boken Valamoti, S.M,…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":14974,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"_video_id":"","footnotes":""},"categories":[5288,762],"tags":[1721,5368],"class_list":["post-18548","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-forntida-smaker","category-istoria-sv","tag-ellada-sv","tag-historiska-kallor"],"yoast_head":"\n